|

Jag har kommit på varför jag är så materialistisk... I princip alla människor jag stött på i mitt snart 28-åriga liv har på något sätt: Sårat mig, ljugit för mig, behandlat mig illa, eller på något annat sätt kränkt mig. Jag har alltid satt min tro till det köpta, för det gav ju iaf mig glädje och sårade inte. Den oändliga jakten och köpandet skänker mig den glädje jag förlitat mig på i princip hela mitt liv. Det enda jag vet om... Pretty tragic, huh?