|

Nu börjar min inställning till utbildningen synas i en del av det jag lämnar in. Visst tar det emot att man inte presterar så som man gjorde innan, eftersom jag egentligen hatar att vara medioker... 

Men nu är jag verkligen fundersam till om detta passar mig om jag kommer trivas/passa som detta när jag är färdig och vill jag verkligen detta? Jag vet inte vad jag vill, idag är det bara en massa krav och du kan snart sagt inte jobba med att städa utan att ha gått på högskola/universitet. Vart är världen på väg?! Jag känner mig ostadig och velig... Och de gånger jag känner så, funderar jag på om det inte vore bäst att flytta tillbaka till Norge och börja om. Där får man ju iaf vettigt betalt för att jobba...

Phew, sånt här gör mig alldeles matt och får mig att känna mig både trög och dum fastän jag egentligen är allt annat än det.

Jag är i obalans just nu och det går inte att vara i detta samhället. Man måste orka och kunna allt, vara framgångsrik, duktig, snygg, ha gott om pengar och hinna med allt...