Yup!

 


Det är tur att jag har ett mål och en längtan upp till mitt vackra... Annars hade jag nog seriöst inte orkat en dag till. Jag ska sitta under det där trädet och beundra och bejaka havet som skvalpar. Kanske ser jag en lunnefågel eller två som är på jakt efter mat. Kanske ser jag en tumlare blåsa förbi i sakta mak. Oavsett så längtar jag så att det gör ont inombords, det är väl för att det börjar kännas såpass nära kanske?
Det är väl kanske också så det känns att vara ifrån något man har i blodet, i själen. Kan man bli präglad i så ung ålder? Det turkosa vattnet som får en att tänka på sydligare breddgrader, det ska jag försöka fotografera iår!
<3


Kommentarer

Please leave a note <3

Whats your name pretty?
Remember the times?

You got mail?: (the others cant see it)

URL/Where can i find U?

Scribble here:

Trackback
RSS 2.0